friendlypeoplemakingnoise

Tänkte på en sak. Varför heter det bamsestor? Och ännu mer intressant, vilket kom först? Bamse, eller bamsestor? Sjukt värt att fundera på.

Cat Power – Sea of Love

Just nu känns det som att jag trampar genom marken. Föreställer mig att det skulle vara som Alice i underlandet. Men det är bara obehagligt. Lyssnar igenom Salem Al Fakirs senaste skiva "Ignore this". Jag har aldrig varit något stort fan av människan eller hans musik. Och blev det tyvärr inte nu heller. Men han är söt. Ja, han är väldigt söt.

Are you an idiot?
No sir, I'm a dreamer.

Inatt blev jag jagad av en blåval genom en park.

Jag är dålig på att ljuga. De enda som tror på mig är mina föräldrar. Vilka, i och för sig, lever i förnekelse. I en värld full av missuppfattade genier tror jag nog att jag är den störste. Alla dessa är såklart också idioter. För som Kent sjunger, "I en värld full av idioter står han först i kö". Visste ni att jag är en "han"? För mina vänner, det är mig han sjunger om. Och jag är smickrad.

Lyssna! Jonathan Johansson – Aldrig ensam

Igår var det svårt att somna.

Nämen nu, vänner, nu har jag äntligen hämtat ut de extremt efterlängtade bilderna. Jag kan säga att det behövdes. Särskilt nu när man är "back from spring break" som man säger så fint i något engelsktalande land. Men som sagt, skolan har börjat. Jag söker ert medlidande.

Ramla runt, prata strunt. Jo, det är dagen i ett nötskal. Jag stressade på väg till jobbet, när det till min stora förtret visade sig att The Boss inte ville ha mig där. Bestämde mig för att stanna kvar ute och ägna en kvart åt att knäppa slut på kamerafilmerna. Öppen dörr, högt ljud. Musik i hela huset. Dansade runt, själv, som en galning. Mer av det, tack. Men snart är lovet slut. Och då blir det ångest ångest.

Smala Sussie, en av dom sjukaste filmerna jag har sett.

Hoppa fram till 8:10. Oslagbart.
http://www.youtube.com/watch?v=_0HTBpD7nvc

Gaosh. Jag vill inte skriva här längre. Mitt liv är så fucking ointressant just nu så jag har ändå inget att dela med mig av. Jag har extrema humörsvängningar, mina fötter är förfrusna och skolan är, som vanligt, bajs. Jag kräver lov, värme och sköna människor. Och jag vill ha det nu.

Queen – I Want It All

Idag konstaterade jag att jag längtade till sommaren. Och våren. Det kanske snarare är så att jag längtar mig bort från vintern. Från den äckligt vita snön, kylan och trötta människor. Jag vill kunna sitta i en ring på marken och koka pasta. Gunga utan att frysa ihjäl, sjunga högt "Favorite Waste Of Time" och vara glad. Ellinor ställde förresten en fråga idag, om när jag är lycklig. Kanske är värt att fundera på.

Idag har det studerats och semlor har förtärits - en tröst för naturkunskapsprovet som gick åt helvetet. Jag tyckte jag förtjänade det. Dagen insikt var att jag nu förstår varför man byter tecken inne i parantesen om det är ett minustecken framför. Bådar gott inför matteprovet på fredag, undrar dock varför jag inte fått den insikten tidigare. Det hade hjälpt på de andra proven.

Bra böcker ska läsas flera gånger. Annars är det fy skam.

Igår låg jag i badet i flera timmar och steg inte upp förrän vattnet blivit kallt och oinbjudande. Jag funderade över konstiga saker och kände mig ambivalent inför saker jag inte ska gå närmare in på. När jag gick in på mitt rum föreställde jag mig att det låg madrasser och kuddar på golvet att slänga mig på. Det visade sig vara på riktigt. Där låg jag ett tag och tänkte att livet borde vara madrasserat. På kvällen blev min hjärna seg av illegala preparat. Jag gissar att det dröjer kvar lite slaggprodukter som inte gått bort än.

Igår var jag hemma från skolan. På grund av sjukdom. Naturkunskapsbäckerna låg och stirrade på mig, försökte ge mig dåligt samvete. Det fungerade inte överhuvudtaget. Istället täckte jag över böckerna med en kofta (som visserligen ska föreställa min jacka) och lät dom stirra i mörkret. Det är lustigt hur jag gör vad som helst för att slippa studera. Jag tycker att det är snuskigt tråkigt att behöva läsa om något jag vet att jag aldrig kommer att ha användning för i riktiga livet. Nästa gång ska jag stirra tillbaka och böckerna kommer bli tvugna att slänga en kofta över mig.

Killen på Sickla Foto är min hjälte. Numera har mina lomo-kameror film. Och det är inte heller vilken film som helst. Denna film har diskuterats i säkert en halvtimma. Stackars människa.. Men han kan vara lugn, nu kommer jag inte tillbaka på ett tag.